Consume as much as possible...

Var ska vi borja? Forlat oss for det stora glappet mellan inlagg.
Manga dagar har gatt, och manga saker har gjorts.

Forst och framst kan namnas att var eminente daddy Richard har lamnat oss helt ensamma i Afrika.
Det skedde med stor sorg och vi vill egentligen inte beratta hur de behandlar oss nu, med risk for att bli hemskickade av vara foraldrar.
Men vi ar inte bittra!

Vi hade ett team fran Texas, USA, har med en kvinna vid namn Denise Walsh i spetsen.
De hade hand om lektioner i amnet Issues of the Heart, mycket mycket bra!
Jag tror alla utvecklades och ingen blev lamnad orord.
Dessutom blev alla mer oppna mot varandra i klassen, och alla relationer forbattrades.

Efter denna vecka var alla valdigt trotta, men det berodde till stor del pa att vi var igang varje kvall.
Vi hade olika matlagningskvallar, Sverige var forst ut med kottbullar och potatismos med brunsas.
Kvallen efter det var det amerikanernas tur, de fuskade dock och korde mexianskt med tapas, men Gud alskar dem anda.
Mycket spex och en del kulturkrockar skedde under dessa kvallar (las dansa tryckare framfor afrikaner som tyckte vi hade unneccesary bodycontact).
Ugandas kvall var. Hmm, intressant! Vi satt pa golvet och forsokte for fulla muggar att ata mat som ser ut som spya. Det mesta var dock godare an det sag ut (och luktade)!
Sista kulturkvallen skedde pa lordagen och det var resten av afrikanerna som stod for den. De forberedde hela dagen, medan alla andra var pa Amagara Masya och spelade fotboll.

Vi har besokt ett flyktinglager for personer fran andra afrikanska lander framforallt.
Forst var vi i den kongolesiska delen dar vi besokte deras provosoriska kyrkolokal.
Nar vi kom sjong och dansade de for oss, sedan hade vi en samling.
Efter den delades vi upp i lite mindre grupper och de fick beratta for oss hur de hade det.
Det var inte alls bra, och det kandes som om att vi inte kunde hjalpa dem pa nagot satt.
De har inte tillrackligt med mat och inga tvalar eller nagot att tvatta sig med, och manga bade i talt.
Dessutom kunde de inte fa nagra jobb, eftersom de inte pratade engelska, och de kunde inte ta sig ut ur omradet om de inte hade pengar,
sa da kunde de inte soka jobb om de kunde engelska, sa det var som en ond cirkel for dem.
Vi bad tillsammans for att de skulle halla uppe sitt hopp om en framtid, och att det skulle komma hjalp till dem.
Eftersom det ar FN som ar ansavriga for lagret sjalva, och inte har nagra andra organistioner till hjalp, ar det valdigt svart att kunna hjalpa dem med det som de behover.
Efter att vi varit pa Kongo-sidan sa akte vi till Rwanda-delen dar vi at mat och lekte med alla sota barn tills det borjade osregna.

Denna vecka var full med spannande utflykter och vi besokte aven ett sjukhus. Det var valdigt annorlunda fran vad vi ar vana vid,
patienter satt ute, under trad for att det inte fanns plats dar inne. Vi gick runt till lite olika avdelningar och gav ut tvalar och lakan,
men det var inte tillrackligt pa langa vagar. Det var smutsigt, trangt, varmt och luktade mindre gott. Det fanns inte mycket till gladje
dar inne och de flesta kande en smula sorgsenhet. Vi akte tillbaka till Andrews for att forbereda den svenska BBQ aftonen! Forra gangen
vi lagade mat har tog det oss ca 4 timmar sa vi tankte att vi skulle vara ute i god tid denna gang. Sagt och gjort sa stod maten pa bordet
i tid och vi serverade med blod, svett och tarar, grillspett, chips, gronsaker, samosa, fruktsallad m.m. Vi satt ute i morkret med levande ljus
och njot av den fina aftonen. Detta var daddy Richards sista kvall och aven vara amerikanska vanner Nielsen och Devon skulle lamna oss.
Det blev en del tack tal och en sen kvall.

Pa torsdagen samma vecka begav vi oss ut till 6 olika byar utanfor Mbarara. Alla var valdigt spanda, da ingen hade nagon aning om hur detta skulle sluta.
Standarden pa boendet varierade. Nagra hade sangar, andra sov pa golv, nagra hade badrum, andra duschade (skvatte vatten pa sig) bakom bananplantor, nagra hade el, andra inte, nagra hade toalett, andra fick noja sig med ett hal i golvet. Trots den varierande standarden, uppskattade alla denna vistelse utanfor Andrew's Inn.
Manga hade en kampig tid, bade mentalt och fysiskt, att inte fa mat var nog grundproblemet. Men detta gjorde att vi uppskattade vart kara Andrew's Inn annu mer. Nagra blev
nastan bortgifta medan andra inte ans kunde kommunicera med bybefolkningen. Dagarna spenderades pa olika satt for alla men de flesta fick besokt en skola och aven
vandra runt i omradet for att halsa pa familjer. Dock fick nog alla lyckokickar av den otroligt vackra utsikten som motte vara ogon, till och med fran toaletten (halet i marken).
Sammanfattningsvis larde vi oss mycket, men framforallt att uppskatta vad vi har i vara liv!

Vi var tillbaka pa Andrew's Inn pa sondagen och alla sov gott den natten. Veckan som gatt har vi fatt undervisning av Betty, barn har varit huvudamnet. Dock var valdigt
manga i klassen sjuka denna vecka, antagligen pagrund av bybesoken. Nu denna helg mar alla bra igen och vi har precis kommit tillbaka fran Amagara Masya dar vi
har praktiserat vara kunskaper vi fatt denna veckan om barn genom att hallt i en gudstjanst och aven sondagsskola for barnen. Det var en mycket lyckad vistelse!

Hoppas ni fatt en liten inblick i vad vi gjort, vi onskar att vi hade mer tid att uttrycka vara erfarenheter med er men tyvarr har tiden runnit ivag, som den brukar
gora har i afrika... Men vi skall forsoka battra oss och uppdatera med ett nytt inlagg snart igen. Puss och kram skumbanan