Nu har ännu några dagar passerat. I söndags begav vi oss iväg för safari. En zebra sågs, två flodhästar skymtades och diverse andra obetydliga djur skådades. Inget big 5 här inte! De afrikanska fejk-guiderna ansökte om tillstånd att få återvända till grindarna utanför Andrew’s Inn, men detta avslogs då svenskarna fortfarande hade hopp om att se några mer exotiska djur. Detta uppfylldes dessvärre inte och vi återvände till Mbarara för att inta en sen middag på Motellet. Hamburgare blev det på tallriken och detta uppskattades av både mage och själ.
I tisdags gjorde vi ett besök på de lokala fängelserna som finns i staden. Tvålar som skulle delas ut till internerna skars upp och paketerades med bibelversen Johannes 3:16 som utsmyckning runt tvålen. Innan vi kunde ge oss iväg krävdes att tio svenska kroppsstyrkor plus några afrikanska sådana knuffade på bilen. Dock hjälpte inte detta, utan vi fick vänta ytterligare 45 minuter innan Mariell kom på den eminenta idén att skruvade på batteriet och bilen gick igång och vi kunde ge oss iväg på pick-upens flak. Upplevelserna var olika, då klassen delats in i tre grupper som åkte till tre olika fängelser. Ett var för män, det andra för kvinnor och det tredje för andra män. Alla grupper underhöll med sång och preaching. Fängelserna för män hade ungefär 600-800 fångar var och medelåldern var ungefär 25-30 år. De var en väldigt rörande upplevelse med många eftertankar, men det kändes samtidigt väldigt bra att få sprida glädje och hopp hos alla dessa fångar. De flesta av dem klappade med i sångerna och stämningen var god.
Kvinnofängelset var av bättre standard, byggnaden var byggd år 2003 av en svensk och alla hade en egen säng och rena kläder. Alla verkade friska och vid gott mod. Dessutom var alla vakter kvinnor som var vänliga och de sjöng också med i sångerna. De kvinnor som hade barn fick ha de hos sig vissa stunder på dagen, men annars bodde barnen i ett hus bredvid. De verkade också ha det bra, alla var kärleksfulla mot dem och lekte med dem. Som tack för att vi kommit och pratat, sjungit och delat ut tvålar till dem dansade de för oss och sjöng. Det var mycket rörande att se deras glädje över vårt korta besök. Innan vi gick köpte vi några handgjorda saker som kvinnorna gjort under sin fritid för en billig peng.
För att sammanfatta dagens besök: mycket bra och något man kommer minnas länge!
Annars fortsätter maten i samma anda med ris, pasta, potatis och andra kolhydrater. Vissa pallade inte denna icke-gi-situation och tog en meat samosa och meat roll på ett av stadens bagerier. Lyckan var fullkomlig då proteiner intagits!
Just nu befinner sig författaren till detta blogginlägg i prinsess-sviten (Richards rum) som för aftonen är nedsprayad med Kilit insecticide för att minska risken att en caterpillar (typ en hårig larv som alla afrikaner dödar så fort de ser en) kryper upp i sängen och bränner sönder huden. Dock finns en nackdel: andningen i ett sådant rum försvåras och halsen kräver hosta minst en gång i minuten. Vill förövrigt tillägga att en del av svenskarna har fått uppleva sin första natt med kudde i Mbarara! I helgen blir det besök på Amagara Masya, förvänta er ett fett inlägg om denna vistelse. Have it your way, xoxo
torsdag 28 januari 2010
torsdag 21 januari 2010
We're doing it the african style...
Skolveckan har börjat och börjar även lida mot sitt slut. Vi har haft föreläsningar varje dag med en man vid namn Moses och även vår eminente ledare Richard har lärt oss ett och annat. Bortsett från lektionerna har vi lärt oss mycket nytt denna vecka. Tvätta kläder och städa rummet i afrikansk anda har stått långt upp på schemat. Allt detta med våra afrikanska vänner som övervakare så att det blir rätt. Vi har även haft en diskussion om kulturkrockar där vi hade en del delade meningar när det gällde att hänga upp tvätt. Det kändes mer rätt att få hänga ut sina underkläder i solen där det tar ca 30 min för dem att torka istället för att gömma dem på sina rum där det tar ca 3-4 dagar att torka. Men ta seden dit man kommer heter det väl? Så vi anpassar oss för fulla muggar. Annars har vi även vant oss vid den varierande maten, våra magar börjar lära oss att förtära ris, pasta, potatis, matbanan och bönor minst två ggr/dag. Detta är alltså vår matsedel under veckorna bortsett från gårdagens stora överraskning, nämligen super-mega-god fisk! Detta förgyllde nog de flestas kväll och vi behövde inte längta särskilt mycket till frukosten som alltid består av vittbröd med jordnötssmör och banan.
Vi har inte bara tillägnat vår tid på Andrew’s utan även upptäckt Mbararas vilda stadsliv. Några bestämde sig för att besöka ett apotek för att införskaffa lite järntabletter då vi inte lyckas få i oss särskilt mycket kött här. Dock uppstod ett stort missförstånd hos expediten och p-piller försökte ordineras till dessa två stackars svenskar. Ett gott skratt uppstod och vi gick därifrån utan några piller. En del har testat det livsfarliga alternativet till taxi här vilket är att färdas på en motorcykel aka Boda Boda. Man transporteras i hög hastighet bland gupp och tusen andra trafikanter tillbedjandes Gud om att få livet skonat. Det händer även att man proppar motorcykeln med individer t.ex upptill 4 st/motorcykel. Spänning förgyller vardagen och vi har alla överlevt. En del har testat Ugandas shoppingliv och beställt både skor och klänningar att bli uppsydda.
Ingen vet hur denna vecka kommer sluta men vi siktar in oss på att fara på Safari på söndag, håll er uppdaterade och se vart vi hamnar… Njut av maten som du äter för här får vi mest potäter! We love you, XOXO
Vi har inte bara tillägnat vår tid på Andrew’s utan även upptäckt Mbararas vilda stadsliv. Några bestämde sig för att besöka ett apotek för att införskaffa lite järntabletter då vi inte lyckas få i oss särskilt mycket kött här. Dock uppstod ett stort missförstånd hos expediten och p-piller försökte ordineras till dessa två stackars svenskar. Ett gott skratt uppstod och vi gick därifrån utan några piller. En del har testat det livsfarliga alternativet till taxi här vilket är att färdas på en motorcykel aka Boda Boda. Man transporteras i hög hastighet bland gupp och tusen andra trafikanter tillbedjandes Gud om att få livet skonat. Det händer även att man proppar motorcykeln med individer t.ex upptill 4 st/motorcykel. Spänning förgyller vardagen och vi har alla överlevt. En del har testat Ugandas shoppingliv och beställt både skor och klänningar att bli uppsydda.
Ingen vet hur denna vecka kommer sluta men vi siktar in oss på att fara på Safari på söndag, håll er uppdaterade och se vart vi hamnar… Njut av maten som du äter för här får vi mest potäter! We love you, XOXO
lördag 16 januari 2010
we are so alive right now
Föräldrar, släkt och vänner: vi lever! Och är äntligen framme i Mbarara!
Lovisa blev påkommen på flygplanstoaletten med en olåst dörr, men chocken lade sig snart och vi kunde alla fortsätta resa tryggt och stilla. Vi har anlänt till Uganda på en del olika sätt, Marcus tog det krångliga alternativet med ungefär 56 timmars restid, medan vi andra tog det lite mer bekväma alternativet och landade endast två timmar och tjugo minuter efter beräknad ankomst. Vi blev upphämtade från flygplatsen i Entebbe av svenske Jenny (en före detta outlook-elev) med två afrikaner och Marcus som sällskap. När vi anlände till Kampala och till Bettys hus fick vi otroligt god mat och en efterlängtad dusch. Alla utom Marjut somnade inom en snar framtid, och alla utom Marjut vaknade med en brännande känsla i ansikte/ögon från myggnätens impregnering. När vi konstaterat att det inte var solbränna och att vi alla kunde stämma in i smärtokören kunde vi lugnt pusta ut och göra i ordning oss för att åka till den kyrka där Bettys man är pastor. Efter bara tre timmars varmt möte tog vi oss åter till Bettys hus för att förtära ännu en god måltid. Lovisa lyckades peta bort allt flöt och brosk från maten och alla blev ännu en gång mätta.
På kvällen åkte vi till Ndere för att shaka loss, men mest kolla när afrikanerna dansade och svettades vilt i fyra timmar! Men vackert var det och dansa fick vi, så vi är nöjda och glada. Nästa dag begav vi oss till Jinja och Kingfisher Safaris Resort och poolbadning och paradisleverne (utlovat av Richard). Och vilket paradisleverne sen!
Palmerna vajade i vinden och dofterna av nyutblommade exotiska växter letade sig upp i våra näsborrar. Natten tillbringades i riktiga sängar med riktiga kuddar i ett rum utan dörr till toaletten.
Morgonen därpå vaknade vi upp taggade upp till knoppen för en dags forsränning i Nilen. När vi tagit oss till Adrift och blivit uppdressade med flytväst, hjälm och paddel var det dags att kliva ned i den uppblåsbara båten och ge oss ut på Nilen. Först blev det genomgång av alla faror och icke-faror med tillhörande adrenalinkick. Och sedan bar det av! 31 km lång färd hade vi framför oss och 13 forsar att överleva, var av ett var ett vattenfall på 3 meter. Elin hade lite problem med guidens instruktioner, och hoppade ur båten när guiden utropade get down (vilket innebar att vi skulle satt oss ned på golvet i båten). Vid lunchen, som var på en ö i mitten av färden, tänkte Ellen och Nathalie att de skulle passa på att vrida ut sina tröjor från vatten, och fotograferna passade på att föreviga detta tillfälle till den cd med bilder som alla kunde införskaffa sig efter dagens slut. Efter lunch var det en lugn färd på ca 25 minuter, då vi passade på att bada ganska mycket, och kissa i vattnet. Dock upptäcktes efter ett tag att den engelsman som satt i en av båtarna förstod svenska då hans mamma var svensk och han hade således förstått när vi förklarat vår urinering i Nilens vatten.
Efter en hel dag i adrenalinets tecken begav vi oss tillbaka till Kingfisher för mat och sömn. Dagen efter befann vi oss i olika tillstånd, och de flesta var röda från topp till tå. Vi satte oss i bussen och begav oss till Mbarara, vilket enbart tog oss 10 timmar. När vi kom fram blev vi hjärtligt välkomnade av våra afrikanska vänner med kramar och mat.
Nästa morgon var det dags för nya äventyr, vi skulle nämligen färdas till Bunyony. Vi visste inte riktigt vad detta skulle innebära mer än lite roliga aktiviteter. Vi åkte i riktningen sydost och det tog oss ca 5 timmar att anlända boendet. Vi hade en otrolig utsikt över en stor sjö och kunde vya berg som gränsade till Kongo och Rwanda. Vi samlade oss och beställde lite mat för att sedan lyssna på vad stället hade för aktiviteter att erbjuda. Det var båttur, båttur till pygmé byar och vandring som kom upp som förslag, alla nappade på de två första förutom Markus och Devon som även nappade på det tredje förslaget. Vi antog första aktiviteten på eftermiddagen och fick höra om b.la punishment island och ecaulyptus ön. Det var en behaglig tur och vi somnade gott efter ännu mer mat när vi var tillbaka.
Dagen efter var det dags för båtturen till pygmé byn och alla satt ganska förväntansfulla i båten. Dock uppfylldes inte alla dessa förväntningar utan vi åkte därifrån med en hel del eftertankar, både positiva och negativa. Men sammanfattningsvis hade vi en bra vistelse i Bunyony och vi kände oss alla laddade att åka tillbaka till Mbarara för att komma in i lite rutiner. Bussturen tog endast 4 timmar denna gång och vi besökte en trevlig restaurang när vi anlänt Mbarara. Efter maten var alla laddade att skriva lite mail till sina nära och kära så vi begav oss till ett internet café. Så om ni fått något mail känn er speciella!!!!
Nu skall vi sova för att orka gå upp tidigt imorgon då vi skall visa våra dans moves för hela Mbarara city tillsammans med våra afrikanska klasskompisar (något ni antagligen inte hade velat missa).
Håll er uppdaterade kära läsare, för äventyret fortsätter…
You know you love us! XOXO
Lovisa blev påkommen på flygplanstoaletten med en olåst dörr, men chocken lade sig snart och vi kunde alla fortsätta resa tryggt och stilla. Vi har anlänt till Uganda på en del olika sätt, Marcus tog det krångliga alternativet med ungefär 56 timmars restid, medan vi andra tog det lite mer bekväma alternativet och landade endast två timmar och tjugo minuter efter beräknad ankomst. Vi blev upphämtade från flygplatsen i Entebbe av svenske Jenny (en före detta outlook-elev) med två afrikaner och Marcus som sällskap. När vi anlände till Kampala och till Bettys hus fick vi otroligt god mat och en efterlängtad dusch. Alla utom Marjut somnade inom en snar framtid, och alla utom Marjut vaknade med en brännande känsla i ansikte/ögon från myggnätens impregnering. När vi konstaterat att det inte var solbränna och att vi alla kunde stämma in i smärtokören kunde vi lugnt pusta ut och göra i ordning oss för att åka till den kyrka där Bettys man är pastor. Efter bara tre timmars varmt möte tog vi oss åter till Bettys hus för att förtära ännu en god måltid. Lovisa lyckades peta bort allt flöt och brosk från maten och alla blev ännu en gång mätta.
På kvällen åkte vi till Ndere för att shaka loss, men mest kolla när afrikanerna dansade och svettades vilt i fyra timmar! Men vackert var det och dansa fick vi, så vi är nöjda och glada. Nästa dag begav vi oss till Jinja och Kingfisher Safaris Resort och poolbadning och paradisleverne (utlovat av Richard). Och vilket paradisleverne sen!
Palmerna vajade i vinden och dofterna av nyutblommade exotiska växter letade sig upp i våra näsborrar. Natten tillbringades i riktiga sängar med riktiga kuddar i ett rum utan dörr till toaletten.
Morgonen därpå vaknade vi upp taggade upp till knoppen för en dags forsränning i Nilen. När vi tagit oss till Adrift och blivit uppdressade med flytväst, hjälm och paddel var det dags att kliva ned i den uppblåsbara båten och ge oss ut på Nilen. Först blev det genomgång av alla faror och icke-faror med tillhörande adrenalinkick. Och sedan bar det av! 31 km lång färd hade vi framför oss och 13 forsar att överleva, var av ett var ett vattenfall på 3 meter. Elin hade lite problem med guidens instruktioner, och hoppade ur båten när guiden utropade get down (vilket innebar att vi skulle satt oss ned på golvet i båten). Vid lunchen, som var på en ö i mitten av färden, tänkte Ellen och Nathalie att de skulle passa på att vrida ut sina tröjor från vatten, och fotograferna passade på att föreviga detta tillfälle till den cd med bilder som alla kunde införskaffa sig efter dagens slut. Efter lunch var det en lugn färd på ca 25 minuter, då vi passade på att bada ganska mycket, och kissa i vattnet. Dock upptäcktes efter ett tag att den engelsman som satt i en av båtarna förstod svenska då hans mamma var svensk och han hade således förstått när vi förklarat vår urinering i Nilens vatten.
Efter en hel dag i adrenalinets tecken begav vi oss tillbaka till Kingfisher för mat och sömn. Dagen efter befann vi oss i olika tillstånd, och de flesta var röda från topp till tå. Vi satte oss i bussen och begav oss till Mbarara, vilket enbart tog oss 10 timmar. När vi kom fram blev vi hjärtligt välkomnade av våra afrikanska vänner med kramar och mat.
Nästa morgon var det dags för nya äventyr, vi skulle nämligen färdas till Bunyony. Vi visste inte riktigt vad detta skulle innebära mer än lite roliga aktiviteter. Vi åkte i riktningen sydost och det tog oss ca 5 timmar att anlända boendet. Vi hade en otrolig utsikt över en stor sjö och kunde vya berg som gränsade till Kongo och Rwanda. Vi samlade oss och beställde lite mat för att sedan lyssna på vad stället hade för aktiviteter att erbjuda. Det var båttur, båttur till pygmé byar och vandring som kom upp som förslag, alla nappade på de två första förutom Markus och Devon som även nappade på det tredje förslaget. Vi antog första aktiviteten på eftermiddagen och fick höra om b.la punishment island och ecaulyptus ön. Det var en behaglig tur och vi somnade gott efter ännu mer mat när vi var tillbaka.
Dagen efter var det dags för båtturen till pygmé byn och alla satt ganska förväntansfulla i båten. Dock uppfylldes inte alla dessa förväntningar utan vi åkte därifrån med en hel del eftertankar, både positiva och negativa. Men sammanfattningsvis hade vi en bra vistelse i Bunyony och vi kände oss alla laddade att åka tillbaka till Mbarara för att komma in i lite rutiner. Bussturen tog endast 4 timmar denna gång och vi besökte en trevlig restaurang när vi anlänt Mbarara. Efter maten var alla laddade att skriva lite mail till sina nära och kära så vi begav oss till ett internet café. Så om ni fått något mail känn er speciella!!!!
Nu skall vi sova för att orka gå upp tidigt imorgon då vi skall visa våra dans moves för hela Mbarara city tillsammans med våra afrikanska klasskompisar (något ni antagligen inte hade velat missa).
Håll er uppdaterade kära läsare, för äventyret fortsätter…
You know you love us! XOXO
tisdag 5 januari 2010
Välkommen till vår blogg!
Nu bär det snart av mot Uganda. Mission Outlook åker iväg på sin Afrika-resa den 8:e januari och här på bloggen kan ni följa våra fantastiska upplevelser!
Mission Outlook är en kurs som är förlagd på Viebäcks folkhögskola utanför Nässjö. Vi är 11 elever som deltar i detta års studier som är ledda av kursledare Richard Lindberg. Vi har under höst-terminen studerat mission och kultur förståelse, bibelkunskap, lärjungaskap, ledarskap m.m. Nu är det dags att sätta prov på alla våra kunskaper då vi åker iväg till Uganda för att dels studera vidare med afrikaner men även åka ut på olika projekt.
Första veckan kommer vi att vara i huvudstaden Kampala för att testa på Ugandas vilda aktiviteter så som Rafting, Safari m.m. Efter dessa äventyr beger vi oss ner till Mbarara där vi kommer bo och studera tillsammans med ca 20 afrikanska ungdomar (ev. 2 från USA).
Det kommer antagligen bli en väldigt spännande resa för oss alla och därför vill vi dela med oss av våra upplevelser med er även där hemma genom denna blogg, så håll er uppdaterade.
Mission Outlook är en kurs som är förlagd på Viebäcks folkhögskola utanför Nässjö. Vi är 11 elever som deltar i detta års studier som är ledda av kursledare Richard Lindberg. Vi har under höst-terminen studerat mission och kultur förståelse, bibelkunskap, lärjungaskap, ledarskap m.m. Nu är det dags att sätta prov på alla våra kunskaper då vi åker iväg till Uganda för att dels studera vidare med afrikaner men även åka ut på olika projekt.
Första veckan kommer vi att vara i huvudstaden Kampala för att testa på Ugandas vilda aktiviteter så som Rafting, Safari m.m. Efter dessa äventyr beger vi oss ner till Mbarara där vi kommer bo och studera tillsammans med ca 20 afrikanska ungdomar (ev. 2 från USA).
Det kommer antagligen bli en väldigt spännande resa för oss alla och därför vill vi dela med oss av våra upplevelser med er även där hemma genom denna blogg, så håll er uppdaterade.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)