Nu var det minsann pa tok for lange sedan vi uppdaterade denna blogg, men vi har bara oss sjalva att skylla. For tillfallet befinner sig de 11 svenska outlook eleverna pa olika stallen av planeten tellus. Det ar lite svart att halla kontakten med alla och de enda sattet har varit internet som ju inte alltid ar sa latt att fa tag pa. Vi ska forsoka gora en liten sammanfattning av det vi vet men ni far sjalvklart ratta oss om vi har fel.
Mariell och Linnea befinner sig som ni kanske vet pa Filippinerna. Vi har hort rykten om att det finns McDonalds I staden men vad gor val det nar det finns raa agg att surpla I sig som vi hort att till och med Mariell har testat. Det verkar som om dem har fatt bra kontakt med forsamlingen dar nere och de har bland annat varit pa stranden med ungdomsgruppen vilket vi tyckte lat valdigt lockande som inte fatt bada en enda gang. De har ocksa deltagit I tandutdragningar och blivit erbjudna att sjalva prova att slita och dra. Vi tror att de ar sams igen men vi har hort att Mariell har sprungit ifran Linnea pa stan efter att hon varit olydig, kanske var 2.5h Gossip Girl pa internet cafet de enda ratta for forsoning.
Vi har ju ocksa de tappra kamraterna som ar ute sjalva I varlden Sandra, Marcus och Elin. Marcus befinner sig I Boliva, tyvarr har vi inte fatt nagon information om var nagonstans I Bolivia men kan tanka mig att det inet ar I nagon stor valkand stad enda. Han har spenderat en tid I ett lyxhus med 3 betjanter (indianer) detta var val inte sa bra som det lat da de fick urusel lon och mackan kommenterar foljande: “en for tradgarden, en som tvattar alla deras klader for de tycker att tvattmaskiner forstor kladerna for mycket och en som stadr huset varje dag och lagar all mat fran atta till fyra och alla ar indianer, det skar sig sa i hjartat nar jag ser alla indianer jobba for ingenting”
Annars har vi hort att han varit ute pa djungelbesok I ett valdigt farligt omrade, nagot vi ocksa blev valdigt avundsjuka pa for det lat spannande! Elin befinner sig I Sudan och tyvarr har vi inte haft mycket kontakt med henne, kan tanka mig att det ar valdigt svart att fa tag pa internet dar for henne. Vi har dock hort att hon varit med och undervisat pa Kanjoro Primary School.
Sandra ar kvar i Uganda och ar pa ett sjukhus. Hon verkar ha det jattebra da hon stannar langre an planerat. Halleluja för det (inte att hon kommer hem sent, utan att hon fick det jattebra som vi alla har bett mycket for)!
Marjut och Nathalie har varit I Tanzania men nu akt hem till Sverige pa grund av en del omstandigheter. De tog en bumpy buss fran Kampalas bedbugs smittade terminal och var nog glada nar de kunde stracka ut benen framme I Tanzania. Vi vet att de befunnit sig I Arusha men vet tyvarr inte vad de haft for program dar.
Sedan ar det bara vi kvar, Amanda och Andrea I Etiopien. En del av er kanske undrar varfor inte Ellen ar har och varfor Amanda inte ar I Indien som planerat. Motgangar intraffar men Gud har nya planer och vi gor det basta av situationen. Vi ar just nu I Awassa och ar med pa lite olika projekt sa som hantverks arbete och mamma grupper for HIV/AIDS kvinnor. Vi har aven arbetat lite pa en verkstad och agerat som barnvakter nagra ganger. Vi skall aka till Addis pa torsdag och traffa var outlook klasskamrat Abraham. Vi kommer besoka ett gatubarnsprojekt dar och aven gora ett besok I kyrkan han ar med i.
Som sagt ar detta endast den information vi fatt tag pa over internet och vi hoppas att alla tillagger sina versioner inom en snar framtid. Vi har nu varit ute pa praktik I ca 4 veckor och om 2 veckor befinner sig de flesta av oss I Sverige igen. Det skall bli skont att komma hem och det ar pest och pina att lasa om all paskmat ni atit men vi har det ratt sa bra har i afrikas heta varme. Ses snart! XOXO
söndag 4 april 2010
onsdag 3 mars 2010
Big city living
Hejsan hoppsan lillebror!
For tillfaller befinner vi oss pa lite olika platser runt om i landet.
Nagra ar pa Busi Island, nagra i Hoima och resten av oss ar i Kampala.
Lagesrapport om hur det ar i Busi och Hoima kommer senare, men Kampala-ganget ar klara att avlagga en rapport.
Vi kom till denna stora stad i fredags kvall efter en 6 timmars lang skumpig resa i den kara buss vi tillbringade nastan hela forsta veckan i nar vi kom till detta land.
Lordagen bestod av besok av Bettys dotters skola. Aaaah, barn overallt!
Men mat stoppades i vara magar, och vi kunde aterfa krafterna och falla for materialismens sotma genom shopping av diverse afrika-inspirirande prylar.
Resten av eftermiddagen tillbringades i The Reedemed Of The Lord Evangelistic Church Makerere, ovandes pa diverse sanger infor sondagens stora utmaning att dansa och sjunga pa scen. Sondagen kom och allt flot pa, och sangerna framfordes pa ratt satt.
Mandagen smog sig pa och den grupp som skulle haft en sport-outreach kunde inte genomfora detta, utan fick snallt folja med den andra gruppen som skulle till ett fangelse for barn. Nar vi kom dit fick vi oss en rundtur och sitta med pa en 2 timmars lang diskussion som barnen hade om barnens ratt hade gjort mest nytta eller inte. Lunchtimmen kom (antligen!) och det bjods pa Ugali och boner. Halleluja!
efter bespisningen blev det diverse lekar med barnen. det uppskattades fran bada sidor. Trotta, men nojda avrundades dagen ungefar klockan 17 och vi akte till ett shoppingcenter dar socker i olika former inforskaffades.
Tisdagen tillbringades med olika barn fran fangelset som skulle till en domstol for att fa sitt mal provat. Efter ungefar 2 timmar i bussen kom vi fram till var destination och rattegangen kunde borja. vi var askadare och vissa barn befriades, och vissa inte. Men allt som allt befriades de flesta. Efter nagra timmar i rattsalen begav vi oss runt om i omradet for att slappa nagra av de barn som skulle aka hem till sina familjer igen efter att ha befriats. Den forsta och enda familj vi kom till blev mycket glad over att deras son ater var hemma och det var en glad stund. Den andra pojken slappte vi av pa vagen, sa vi hann inte se hur hans foraldrar reagerade. Den tredje och sista pojken visste inte riktigt hur han hade det. Efter att ha dirigerat oss till en by mitt ute i ingenstans kom det fram att hans familj inte bodde dar och han fick folja med tillbaka till Kampala for att reda ut hur det var.
Idag, onsdag, har vi varit pa ett hem/skola for mentalt handikappade barn. Kanslorna var vaxlande. De hade det bra pa det sattet att de hade manniskor dar som verkligen brydde sig om dem och gav dem mat och husrum. Men samtidigt saknade de mycket saker materiellt, och personalen var inte tillracklig for att kunna ge dem all de hjalp som de skulle behova. Men vi fick leka med dem en bra stund, och det marktes att alla tyckte att det var valdigt roligt. Vid lunch akte vi darifran och in till stan igen for att ata.
Ikvall har vi som bor hemma hos Betty sett en vasterlandsk film. Yiihooo! The Hangover blev valet, och manga skratt har setts och horts i Bettys overbelamrade vardagsrum.
Imorgon vantas en fridag, for att pa eftermiddagen bege oss till Busi dar vi ska traffas allihop och ha en speceill sista kvall for Mariell och Linnea som ska resa vidare pa fredag nar vi andra aterigen beger oss till Mbarara for Graduation.
Ha det bast allihopa dar hemma i det nu slaskiga landet!
For tillfaller befinner vi oss pa lite olika platser runt om i landet.
Nagra ar pa Busi Island, nagra i Hoima och resten av oss ar i Kampala.
Lagesrapport om hur det ar i Busi och Hoima kommer senare, men Kampala-ganget ar klara att avlagga en rapport.
Vi kom till denna stora stad i fredags kvall efter en 6 timmars lang skumpig resa i den kara buss vi tillbringade nastan hela forsta veckan i nar vi kom till detta land.
Lordagen bestod av besok av Bettys dotters skola. Aaaah, barn overallt!
Men mat stoppades i vara magar, och vi kunde aterfa krafterna och falla for materialismens sotma genom shopping av diverse afrika-inspirirande prylar.
Resten av eftermiddagen tillbringades i The Reedemed Of The Lord Evangelistic Church Makerere, ovandes pa diverse sanger infor sondagens stora utmaning att dansa och sjunga pa scen. Sondagen kom och allt flot pa, och sangerna framfordes pa ratt satt.
Mandagen smog sig pa och den grupp som skulle haft en sport-outreach kunde inte genomfora detta, utan fick snallt folja med den andra gruppen som skulle till ett fangelse for barn. Nar vi kom dit fick vi oss en rundtur och sitta med pa en 2 timmars lang diskussion som barnen hade om barnens ratt hade gjort mest nytta eller inte. Lunchtimmen kom (antligen!) och det bjods pa Ugali och boner. Halleluja!
efter bespisningen blev det diverse lekar med barnen. det uppskattades fran bada sidor. Trotta, men nojda avrundades dagen ungefar klockan 17 och vi akte till ett shoppingcenter dar socker i olika former inforskaffades.
Tisdagen tillbringades med olika barn fran fangelset som skulle till en domstol for att fa sitt mal provat. Efter ungefar 2 timmar i bussen kom vi fram till var destination och rattegangen kunde borja. vi var askadare och vissa barn befriades, och vissa inte. Men allt som allt befriades de flesta. Efter nagra timmar i rattsalen begav vi oss runt om i omradet for att slappa nagra av de barn som skulle aka hem till sina familjer igen efter att ha befriats. Den forsta och enda familj vi kom till blev mycket glad over att deras son ater var hemma och det var en glad stund. Den andra pojken slappte vi av pa vagen, sa vi hann inte se hur hans foraldrar reagerade. Den tredje och sista pojken visste inte riktigt hur han hade det. Efter att ha dirigerat oss till en by mitt ute i ingenstans kom det fram att hans familj inte bodde dar och han fick folja med tillbaka till Kampala for att reda ut hur det var.
Idag, onsdag, har vi varit pa ett hem/skola for mentalt handikappade barn. Kanslorna var vaxlande. De hade det bra pa det sattet att de hade manniskor dar som verkligen brydde sig om dem och gav dem mat och husrum. Men samtidigt saknade de mycket saker materiellt, och personalen var inte tillracklig for att kunna ge dem all de hjalp som de skulle behova. Men vi fick leka med dem en bra stund, och det marktes att alla tyckte att det var valdigt roligt. Vid lunch akte vi darifran och in till stan igen for att ata.
Ikvall har vi som bor hemma hos Betty sett en vasterlandsk film. Yiihooo! The Hangover blev valet, och manga skratt har setts och horts i Bettys overbelamrade vardagsrum.
Imorgon vantas en fridag, for att pa eftermiddagen bege oss till Busi dar vi ska traffas allihop och ha en speceill sista kvall for Mariell och Linnea som ska resa vidare pa fredag nar vi andra aterigen beger oss till Mbarara for Graduation.
Ha det bast allihopa dar hemma i det nu slaskiga landet!
söndag 21 februari 2010
Consume as much as possible...
Var ska vi borja? Forlat oss for det stora glappet mellan inlagg.
Manga dagar har gatt, och manga saker har gjorts.
Forst och framst kan namnas att var eminente daddy Richard har lamnat oss helt ensamma i Afrika.
Det skedde med stor sorg och vi vill egentligen inte beratta hur de behandlar oss nu, med risk for att bli hemskickade av vara foraldrar.
Men vi ar inte bittra!
Vi hade ett team fran Texas, USA, har med en kvinna vid namn Denise Walsh i spetsen.
De hade hand om lektioner i amnet Issues of the Heart, mycket mycket bra!
Jag tror alla utvecklades och ingen blev lamnad orord.
Dessutom blev alla mer oppna mot varandra i klassen, och alla relationer forbattrades.
Efter denna vecka var alla valdigt trotta, men det berodde till stor del pa att vi var igang varje kvall.
Vi hade olika matlagningskvallar, Sverige var forst ut med kottbullar och potatismos med brunsas.
Kvallen efter det var det amerikanernas tur, de fuskade dock och korde mexianskt med tapas, men Gud alskar dem anda.
Mycket spex och en del kulturkrockar skedde under dessa kvallar (las dansa tryckare framfor afrikaner som tyckte vi hade unneccesary bodycontact).
Ugandas kvall var. Hmm, intressant! Vi satt pa golvet och forsokte for fulla muggar att ata mat som ser ut som spya. Det mesta var dock godare an det sag ut (och luktade)!
Sista kulturkvallen skedde pa lordagen och det var resten av afrikanerna som stod for den. De forberedde hela dagen, medan alla andra var pa Amagara Masya och spelade fotboll.
Vi har besokt ett flyktinglager for personer fran andra afrikanska lander framforallt.
Forst var vi i den kongolesiska delen dar vi besokte deras provosoriska kyrkolokal.
Nar vi kom sjong och dansade de for oss, sedan hade vi en samling.
Efter den delades vi upp i lite mindre grupper och de fick beratta for oss hur de hade det.
Det var inte alls bra, och det kandes som om att vi inte kunde hjalpa dem pa nagot satt.
De har inte tillrackligt med mat och inga tvalar eller nagot att tvatta sig med, och manga bade i talt.
Dessutom kunde de inte fa nagra jobb, eftersom de inte pratade engelska, och de kunde inte ta sig ut ur omradet om de inte hade pengar,
sa da kunde de inte soka jobb om de kunde engelska, sa det var som en ond cirkel for dem.
Vi bad tillsammans for att de skulle halla uppe sitt hopp om en framtid, och att det skulle komma hjalp till dem.
Eftersom det ar FN som ar ansavriga for lagret sjalva, och inte har nagra andra organistioner till hjalp, ar det valdigt svart att kunna hjalpa dem med det som de behover.
Efter att vi varit pa Kongo-sidan sa akte vi till Rwanda-delen dar vi at mat och lekte med alla sota barn tills det borjade osregna.
Denna vecka var full med spannande utflykter och vi besokte aven ett sjukhus. Det var valdigt annorlunda fran vad vi ar vana vid,
patienter satt ute, under trad for att det inte fanns plats dar inne. Vi gick runt till lite olika avdelningar och gav ut tvalar och lakan,
men det var inte tillrackligt pa langa vagar. Det var smutsigt, trangt, varmt och luktade mindre gott. Det fanns inte mycket till gladje
dar inne och de flesta kande en smula sorgsenhet. Vi akte tillbaka till Andrews for att forbereda den svenska BBQ aftonen! Forra gangen
vi lagade mat har tog det oss ca 4 timmar sa vi tankte att vi skulle vara ute i god tid denna gang. Sagt och gjort sa stod maten pa bordet
i tid och vi serverade med blod, svett och tarar, grillspett, chips, gronsaker, samosa, fruktsallad m.m. Vi satt ute i morkret med levande ljus
och njot av den fina aftonen. Detta var daddy Richards sista kvall och aven vara amerikanska vanner Nielsen och Devon skulle lamna oss.
Det blev en del tack tal och en sen kvall.
Pa torsdagen samma vecka begav vi oss ut till 6 olika byar utanfor Mbarara. Alla var valdigt spanda, da ingen hade nagon aning om hur detta skulle sluta.
Standarden pa boendet varierade. Nagra hade sangar, andra sov pa golv, nagra hade badrum, andra duschade (skvatte vatten pa sig) bakom bananplantor, nagra hade el, andra inte, nagra hade toalett, andra fick noja sig med ett hal i golvet. Trots den varierande standarden, uppskattade alla denna vistelse utanfor Andrew's Inn.
Manga hade en kampig tid, bade mentalt och fysiskt, att inte fa mat var nog grundproblemet. Men detta gjorde att vi uppskattade vart kara Andrew's Inn annu mer. Nagra blev
nastan bortgifta medan andra inte ans kunde kommunicera med bybefolkningen. Dagarna spenderades pa olika satt for alla men de flesta fick besokt en skola och aven
vandra runt i omradet for att halsa pa familjer. Dock fick nog alla lyckokickar av den otroligt vackra utsikten som motte vara ogon, till och med fran toaletten (halet i marken).
Sammanfattningsvis larde vi oss mycket, men framforallt att uppskatta vad vi har i vara liv!
Vi var tillbaka pa Andrew's Inn pa sondagen och alla sov gott den natten. Veckan som gatt har vi fatt undervisning av Betty, barn har varit huvudamnet. Dock var valdigt
manga i klassen sjuka denna vecka, antagligen pagrund av bybesoken. Nu denna helg mar alla bra igen och vi har precis kommit tillbaka fran Amagara Masya dar vi
har praktiserat vara kunskaper vi fatt denna veckan om barn genom att hallt i en gudstjanst och aven sondagsskola for barnen. Det var en mycket lyckad vistelse!
Hoppas ni fatt en liten inblick i vad vi gjort, vi onskar att vi hade mer tid att uttrycka vara erfarenheter med er men tyvarr har tiden runnit ivag, som den brukar
gora har i afrika... Men vi skall forsoka battra oss och uppdatera med ett nytt inlagg snart igen. Puss och kram skumbanan
Manga dagar har gatt, och manga saker har gjorts.
Forst och framst kan namnas att var eminente daddy Richard har lamnat oss helt ensamma i Afrika.
Det skedde med stor sorg och vi vill egentligen inte beratta hur de behandlar oss nu, med risk for att bli hemskickade av vara foraldrar.
Men vi ar inte bittra!
Vi hade ett team fran Texas, USA, har med en kvinna vid namn Denise Walsh i spetsen.
De hade hand om lektioner i amnet Issues of the Heart, mycket mycket bra!
Jag tror alla utvecklades och ingen blev lamnad orord.
Dessutom blev alla mer oppna mot varandra i klassen, och alla relationer forbattrades.
Efter denna vecka var alla valdigt trotta, men det berodde till stor del pa att vi var igang varje kvall.
Vi hade olika matlagningskvallar, Sverige var forst ut med kottbullar och potatismos med brunsas.
Kvallen efter det var det amerikanernas tur, de fuskade dock och korde mexianskt med tapas, men Gud alskar dem anda.
Mycket spex och en del kulturkrockar skedde under dessa kvallar (las dansa tryckare framfor afrikaner som tyckte vi hade unneccesary bodycontact).
Ugandas kvall var. Hmm, intressant! Vi satt pa golvet och forsokte for fulla muggar att ata mat som ser ut som spya. Det mesta var dock godare an det sag ut (och luktade)!
Sista kulturkvallen skedde pa lordagen och det var resten av afrikanerna som stod for den. De forberedde hela dagen, medan alla andra var pa Amagara Masya och spelade fotboll.
Vi har besokt ett flyktinglager for personer fran andra afrikanska lander framforallt.
Forst var vi i den kongolesiska delen dar vi besokte deras provosoriska kyrkolokal.
Nar vi kom sjong och dansade de for oss, sedan hade vi en samling.
Efter den delades vi upp i lite mindre grupper och de fick beratta for oss hur de hade det.
Det var inte alls bra, och det kandes som om att vi inte kunde hjalpa dem pa nagot satt.
De har inte tillrackligt med mat och inga tvalar eller nagot att tvatta sig med, och manga bade i talt.
Dessutom kunde de inte fa nagra jobb, eftersom de inte pratade engelska, och de kunde inte ta sig ut ur omradet om de inte hade pengar,
sa da kunde de inte soka jobb om de kunde engelska, sa det var som en ond cirkel for dem.
Vi bad tillsammans for att de skulle halla uppe sitt hopp om en framtid, och att det skulle komma hjalp till dem.
Eftersom det ar FN som ar ansavriga for lagret sjalva, och inte har nagra andra organistioner till hjalp, ar det valdigt svart att kunna hjalpa dem med det som de behover.
Efter att vi varit pa Kongo-sidan sa akte vi till Rwanda-delen dar vi at mat och lekte med alla sota barn tills det borjade osregna.
Denna vecka var full med spannande utflykter och vi besokte aven ett sjukhus. Det var valdigt annorlunda fran vad vi ar vana vid,
patienter satt ute, under trad for att det inte fanns plats dar inne. Vi gick runt till lite olika avdelningar och gav ut tvalar och lakan,
men det var inte tillrackligt pa langa vagar. Det var smutsigt, trangt, varmt och luktade mindre gott. Det fanns inte mycket till gladje
dar inne och de flesta kande en smula sorgsenhet. Vi akte tillbaka till Andrews for att forbereda den svenska BBQ aftonen! Forra gangen
vi lagade mat har tog det oss ca 4 timmar sa vi tankte att vi skulle vara ute i god tid denna gang. Sagt och gjort sa stod maten pa bordet
i tid och vi serverade med blod, svett och tarar, grillspett, chips, gronsaker, samosa, fruktsallad m.m. Vi satt ute i morkret med levande ljus
och njot av den fina aftonen. Detta var daddy Richards sista kvall och aven vara amerikanska vanner Nielsen och Devon skulle lamna oss.
Det blev en del tack tal och en sen kvall.
Pa torsdagen samma vecka begav vi oss ut till 6 olika byar utanfor Mbarara. Alla var valdigt spanda, da ingen hade nagon aning om hur detta skulle sluta.
Standarden pa boendet varierade. Nagra hade sangar, andra sov pa golv, nagra hade badrum, andra duschade (skvatte vatten pa sig) bakom bananplantor, nagra hade el, andra inte, nagra hade toalett, andra fick noja sig med ett hal i golvet. Trots den varierande standarden, uppskattade alla denna vistelse utanfor Andrew's Inn.
Manga hade en kampig tid, bade mentalt och fysiskt, att inte fa mat var nog grundproblemet. Men detta gjorde att vi uppskattade vart kara Andrew's Inn annu mer. Nagra blev
nastan bortgifta medan andra inte ans kunde kommunicera med bybefolkningen. Dagarna spenderades pa olika satt for alla men de flesta fick besokt en skola och aven
vandra runt i omradet for att halsa pa familjer. Dock fick nog alla lyckokickar av den otroligt vackra utsikten som motte vara ogon, till och med fran toaletten (halet i marken).
Sammanfattningsvis larde vi oss mycket, men framforallt att uppskatta vad vi har i vara liv!
Vi var tillbaka pa Andrew's Inn pa sondagen och alla sov gott den natten. Veckan som gatt har vi fatt undervisning av Betty, barn har varit huvudamnet. Dock var valdigt
manga i klassen sjuka denna vecka, antagligen pagrund av bybesoken. Nu denna helg mar alla bra igen och vi har precis kommit tillbaka fran Amagara Masya dar vi
har praktiserat vara kunskaper vi fatt denna veckan om barn genom att hallt i en gudstjanst och aven sondagsskola for barnen. Det var en mycket lyckad vistelse!
Hoppas ni fatt en liten inblick i vad vi gjort, vi onskar att vi hade mer tid att uttrycka vara erfarenheter med er men tyvarr har tiden runnit ivag, som den brukar
gora har i afrika... Men vi skall forsoka battra oss och uppdatera med ett nytt inlagg snart igen. Puss och kram skumbanan
torsdag 28 januari 2010
I can smell the meat!
Nu har ännu några dagar passerat. I söndags begav vi oss iväg för safari. En zebra sågs, två flodhästar skymtades och diverse andra obetydliga djur skådades. Inget big 5 här inte! De afrikanska fejk-guiderna ansökte om tillstånd att få återvända till grindarna utanför Andrew’s Inn, men detta avslogs då svenskarna fortfarande hade hopp om att se några mer exotiska djur. Detta uppfylldes dessvärre inte och vi återvände till Mbarara för att inta en sen middag på Motellet. Hamburgare blev det på tallriken och detta uppskattades av både mage och själ.
I tisdags gjorde vi ett besök på de lokala fängelserna som finns i staden. Tvålar som skulle delas ut till internerna skars upp och paketerades med bibelversen Johannes 3:16 som utsmyckning runt tvålen. Innan vi kunde ge oss iväg krävdes att tio svenska kroppsstyrkor plus några afrikanska sådana knuffade på bilen. Dock hjälpte inte detta, utan vi fick vänta ytterligare 45 minuter innan Mariell kom på den eminenta idén att skruvade på batteriet och bilen gick igång och vi kunde ge oss iväg på pick-upens flak. Upplevelserna var olika, då klassen delats in i tre grupper som åkte till tre olika fängelser. Ett var för män, det andra för kvinnor och det tredje för andra män. Alla grupper underhöll med sång och preaching. Fängelserna för män hade ungefär 600-800 fångar var och medelåldern var ungefär 25-30 år. De var en väldigt rörande upplevelse med många eftertankar, men det kändes samtidigt väldigt bra att få sprida glädje och hopp hos alla dessa fångar. De flesta av dem klappade med i sångerna och stämningen var god.
Kvinnofängelset var av bättre standard, byggnaden var byggd år 2003 av en svensk och alla hade en egen säng och rena kläder. Alla verkade friska och vid gott mod. Dessutom var alla vakter kvinnor som var vänliga och de sjöng också med i sångerna. De kvinnor som hade barn fick ha de hos sig vissa stunder på dagen, men annars bodde barnen i ett hus bredvid. De verkade också ha det bra, alla var kärleksfulla mot dem och lekte med dem. Som tack för att vi kommit och pratat, sjungit och delat ut tvålar till dem dansade de för oss och sjöng. Det var mycket rörande att se deras glädje över vårt korta besök. Innan vi gick köpte vi några handgjorda saker som kvinnorna gjort under sin fritid för en billig peng.
För att sammanfatta dagens besök: mycket bra och något man kommer minnas länge!
Annars fortsätter maten i samma anda med ris, pasta, potatis och andra kolhydrater. Vissa pallade inte denna icke-gi-situation och tog en meat samosa och meat roll på ett av stadens bagerier. Lyckan var fullkomlig då proteiner intagits!
Just nu befinner sig författaren till detta blogginlägg i prinsess-sviten (Richards rum) som för aftonen är nedsprayad med Kilit insecticide för att minska risken att en caterpillar (typ en hårig larv som alla afrikaner dödar så fort de ser en) kryper upp i sängen och bränner sönder huden. Dock finns en nackdel: andningen i ett sådant rum försvåras och halsen kräver hosta minst en gång i minuten. Vill förövrigt tillägga att en del av svenskarna har fått uppleva sin första natt med kudde i Mbarara! I helgen blir det besök på Amagara Masya, förvänta er ett fett inlägg om denna vistelse. Have it your way, xoxo
I tisdags gjorde vi ett besök på de lokala fängelserna som finns i staden. Tvålar som skulle delas ut till internerna skars upp och paketerades med bibelversen Johannes 3:16 som utsmyckning runt tvålen. Innan vi kunde ge oss iväg krävdes att tio svenska kroppsstyrkor plus några afrikanska sådana knuffade på bilen. Dock hjälpte inte detta, utan vi fick vänta ytterligare 45 minuter innan Mariell kom på den eminenta idén att skruvade på batteriet och bilen gick igång och vi kunde ge oss iväg på pick-upens flak. Upplevelserna var olika, då klassen delats in i tre grupper som åkte till tre olika fängelser. Ett var för män, det andra för kvinnor och det tredje för andra män. Alla grupper underhöll med sång och preaching. Fängelserna för män hade ungefär 600-800 fångar var och medelåldern var ungefär 25-30 år. De var en väldigt rörande upplevelse med många eftertankar, men det kändes samtidigt väldigt bra att få sprida glädje och hopp hos alla dessa fångar. De flesta av dem klappade med i sångerna och stämningen var god.
Kvinnofängelset var av bättre standard, byggnaden var byggd år 2003 av en svensk och alla hade en egen säng och rena kläder. Alla verkade friska och vid gott mod. Dessutom var alla vakter kvinnor som var vänliga och de sjöng också med i sångerna. De kvinnor som hade barn fick ha de hos sig vissa stunder på dagen, men annars bodde barnen i ett hus bredvid. De verkade också ha det bra, alla var kärleksfulla mot dem och lekte med dem. Som tack för att vi kommit och pratat, sjungit och delat ut tvålar till dem dansade de för oss och sjöng. Det var mycket rörande att se deras glädje över vårt korta besök. Innan vi gick köpte vi några handgjorda saker som kvinnorna gjort under sin fritid för en billig peng.
För att sammanfatta dagens besök: mycket bra och något man kommer minnas länge!
Annars fortsätter maten i samma anda med ris, pasta, potatis och andra kolhydrater. Vissa pallade inte denna icke-gi-situation och tog en meat samosa och meat roll på ett av stadens bagerier. Lyckan var fullkomlig då proteiner intagits!
Just nu befinner sig författaren till detta blogginlägg i prinsess-sviten (Richards rum) som för aftonen är nedsprayad med Kilit insecticide för att minska risken att en caterpillar (typ en hårig larv som alla afrikaner dödar så fort de ser en) kryper upp i sängen och bränner sönder huden. Dock finns en nackdel: andningen i ett sådant rum försvåras och halsen kräver hosta minst en gång i minuten. Vill förövrigt tillägga att en del av svenskarna har fått uppleva sin första natt med kudde i Mbarara! I helgen blir det besök på Amagara Masya, förvänta er ett fett inlägg om denna vistelse. Have it your way, xoxo
torsdag 21 januari 2010
We're doing it the african style...
Skolveckan har börjat och börjar även lida mot sitt slut. Vi har haft föreläsningar varje dag med en man vid namn Moses och även vår eminente ledare Richard har lärt oss ett och annat. Bortsett från lektionerna har vi lärt oss mycket nytt denna vecka. Tvätta kläder och städa rummet i afrikansk anda har stått långt upp på schemat. Allt detta med våra afrikanska vänner som övervakare så att det blir rätt. Vi har även haft en diskussion om kulturkrockar där vi hade en del delade meningar när det gällde att hänga upp tvätt. Det kändes mer rätt att få hänga ut sina underkläder i solen där det tar ca 30 min för dem att torka istället för att gömma dem på sina rum där det tar ca 3-4 dagar att torka. Men ta seden dit man kommer heter det väl? Så vi anpassar oss för fulla muggar. Annars har vi även vant oss vid den varierande maten, våra magar börjar lära oss att förtära ris, pasta, potatis, matbanan och bönor minst två ggr/dag. Detta är alltså vår matsedel under veckorna bortsett från gårdagens stora överraskning, nämligen super-mega-god fisk! Detta förgyllde nog de flestas kväll och vi behövde inte längta särskilt mycket till frukosten som alltid består av vittbröd med jordnötssmör och banan.
Vi har inte bara tillägnat vår tid på Andrew’s utan även upptäckt Mbararas vilda stadsliv. Några bestämde sig för att besöka ett apotek för att införskaffa lite järntabletter då vi inte lyckas få i oss särskilt mycket kött här. Dock uppstod ett stort missförstånd hos expediten och p-piller försökte ordineras till dessa två stackars svenskar. Ett gott skratt uppstod och vi gick därifrån utan några piller. En del har testat det livsfarliga alternativet till taxi här vilket är att färdas på en motorcykel aka Boda Boda. Man transporteras i hög hastighet bland gupp och tusen andra trafikanter tillbedjandes Gud om att få livet skonat. Det händer även att man proppar motorcykeln med individer t.ex upptill 4 st/motorcykel. Spänning förgyller vardagen och vi har alla överlevt. En del har testat Ugandas shoppingliv och beställt både skor och klänningar att bli uppsydda.
Ingen vet hur denna vecka kommer sluta men vi siktar in oss på att fara på Safari på söndag, håll er uppdaterade och se vart vi hamnar… Njut av maten som du äter för här får vi mest potäter! We love you, XOXO
Vi har inte bara tillägnat vår tid på Andrew’s utan även upptäckt Mbararas vilda stadsliv. Några bestämde sig för att besöka ett apotek för att införskaffa lite järntabletter då vi inte lyckas få i oss särskilt mycket kött här. Dock uppstod ett stort missförstånd hos expediten och p-piller försökte ordineras till dessa två stackars svenskar. Ett gott skratt uppstod och vi gick därifrån utan några piller. En del har testat det livsfarliga alternativet till taxi här vilket är att färdas på en motorcykel aka Boda Boda. Man transporteras i hög hastighet bland gupp och tusen andra trafikanter tillbedjandes Gud om att få livet skonat. Det händer även att man proppar motorcykeln med individer t.ex upptill 4 st/motorcykel. Spänning förgyller vardagen och vi har alla överlevt. En del har testat Ugandas shoppingliv och beställt både skor och klänningar att bli uppsydda.
Ingen vet hur denna vecka kommer sluta men vi siktar in oss på att fara på Safari på söndag, håll er uppdaterade och se vart vi hamnar… Njut av maten som du äter för här får vi mest potäter! We love you, XOXO
lördag 16 januari 2010
we are so alive right now
Föräldrar, släkt och vänner: vi lever! Och är äntligen framme i Mbarara!
Lovisa blev påkommen på flygplanstoaletten med en olåst dörr, men chocken lade sig snart och vi kunde alla fortsätta resa tryggt och stilla. Vi har anlänt till Uganda på en del olika sätt, Marcus tog det krångliga alternativet med ungefär 56 timmars restid, medan vi andra tog det lite mer bekväma alternativet och landade endast två timmar och tjugo minuter efter beräknad ankomst. Vi blev upphämtade från flygplatsen i Entebbe av svenske Jenny (en före detta outlook-elev) med två afrikaner och Marcus som sällskap. När vi anlände till Kampala och till Bettys hus fick vi otroligt god mat och en efterlängtad dusch. Alla utom Marjut somnade inom en snar framtid, och alla utom Marjut vaknade med en brännande känsla i ansikte/ögon från myggnätens impregnering. När vi konstaterat att det inte var solbränna och att vi alla kunde stämma in i smärtokören kunde vi lugnt pusta ut och göra i ordning oss för att åka till den kyrka där Bettys man är pastor. Efter bara tre timmars varmt möte tog vi oss åter till Bettys hus för att förtära ännu en god måltid. Lovisa lyckades peta bort allt flöt och brosk från maten och alla blev ännu en gång mätta.
På kvällen åkte vi till Ndere för att shaka loss, men mest kolla när afrikanerna dansade och svettades vilt i fyra timmar! Men vackert var det och dansa fick vi, så vi är nöjda och glada. Nästa dag begav vi oss till Jinja och Kingfisher Safaris Resort och poolbadning och paradisleverne (utlovat av Richard). Och vilket paradisleverne sen!
Palmerna vajade i vinden och dofterna av nyutblommade exotiska växter letade sig upp i våra näsborrar. Natten tillbringades i riktiga sängar med riktiga kuddar i ett rum utan dörr till toaletten.
Morgonen därpå vaknade vi upp taggade upp till knoppen för en dags forsränning i Nilen. När vi tagit oss till Adrift och blivit uppdressade med flytväst, hjälm och paddel var det dags att kliva ned i den uppblåsbara båten och ge oss ut på Nilen. Först blev det genomgång av alla faror och icke-faror med tillhörande adrenalinkick. Och sedan bar det av! 31 km lång färd hade vi framför oss och 13 forsar att överleva, var av ett var ett vattenfall på 3 meter. Elin hade lite problem med guidens instruktioner, och hoppade ur båten när guiden utropade get down (vilket innebar att vi skulle satt oss ned på golvet i båten). Vid lunchen, som var på en ö i mitten av färden, tänkte Ellen och Nathalie att de skulle passa på att vrida ut sina tröjor från vatten, och fotograferna passade på att föreviga detta tillfälle till den cd med bilder som alla kunde införskaffa sig efter dagens slut. Efter lunch var det en lugn färd på ca 25 minuter, då vi passade på att bada ganska mycket, och kissa i vattnet. Dock upptäcktes efter ett tag att den engelsman som satt i en av båtarna förstod svenska då hans mamma var svensk och han hade således förstått när vi förklarat vår urinering i Nilens vatten.
Efter en hel dag i adrenalinets tecken begav vi oss tillbaka till Kingfisher för mat och sömn. Dagen efter befann vi oss i olika tillstånd, och de flesta var röda från topp till tå. Vi satte oss i bussen och begav oss till Mbarara, vilket enbart tog oss 10 timmar. När vi kom fram blev vi hjärtligt välkomnade av våra afrikanska vänner med kramar och mat.
Nästa morgon var det dags för nya äventyr, vi skulle nämligen färdas till Bunyony. Vi visste inte riktigt vad detta skulle innebära mer än lite roliga aktiviteter. Vi åkte i riktningen sydost och det tog oss ca 5 timmar att anlända boendet. Vi hade en otrolig utsikt över en stor sjö och kunde vya berg som gränsade till Kongo och Rwanda. Vi samlade oss och beställde lite mat för att sedan lyssna på vad stället hade för aktiviteter att erbjuda. Det var båttur, båttur till pygmé byar och vandring som kom upp som förslag, alla nappade på de två första förutom Markus och Devon som även nappade på det tredje förslaget. Vi antog första aktiviteten på eftermiddagen och fick höra om b.la punishment island och ecaulyptus ön. Det var en behaglig tur och vi somnade gott efter ännu mer mat när vi var tillbaka.
Dagen efter var det dags för båtturen till pygmé byn och alla satt ganska förväntansfulla i båten. Dock uppfylldes inte alla dessa förväntningar utan vi åkte därifrån med en hel del eftertankar, både positiva och negativa. Men sammanfattningsvis hade vi en bra vistelse i Bunyony och vi kände oss alla laddade att åka tillbaka till Mbarara för att komma in i lite rutiner. Bussturen tog endast 4 timmar denna gång och vi besökte en trevlig restaurang när vi anlänt Mbarara. Efter maten var alla laddade att skriva lite mail till sina nära och kära så vi begav oss till ett internet café. Så om ni fått något mail känn er speciella!!!!
Nu skall vi sova för att orka gå upp tidigt imorgon då vi skall visa våra dans moves för hela Mbarara city tillsammans med våra afrikanska klasskompisar (något ni antagligen inte hade velat missa).
Håll er uppdaterade kära läsare, för äventyret fortsätter…
You know you love us! XOXO
Lovisa blev påkommen på flygplanstoaletten med en olåst dörr, men chocken lade sig snart och vi kunde alla fortsätta resa tryggt och stilla. Vi har anlänt till Uganda på en del olika sätt, Marcus tog det krångliga alternativet med ungefär 56 timmars restid, medan vi andra tog det lite mer bekväma alternativet och landade endast två timmar och tjugo minuter efter beräknad ankomst. Vi blev upphämtade från flygplatsen i Entebbe av svenske Jenny (en före detta outlook-elev) med två afrikaner och Marcus som sällskap. När vi anlände till Kampala och till Bettys hus fick vi otroligt god mat och en efterlängtad dusch. Alla utom Marjut somnade inom en snar framtid, och alla utom Marjut vaknade med en brännande känsla i ansikte/ögon från myggnätens impregnering. När vi konstaterat att det inte var solbränna och att vi alla kunde stämma in i smärtokören kunde vi lugnt pusta ut och göra i ordning oss för att åka till den kyrka där Bettys man är pastor. Efter bara tre timmars varmt möte tog vi oss åter till Bettys hus för att förtära ännu en god måltid. Lovisa lyckades peta bort allt flöt och brosk från maten och alla blev ännu en gång mätta.
På kvällen åkte vi till Ndere för att shaka loss, men mest kolla när afrikanerna dansade och svettades vilt i fyra timmar! Men vackert var det och dansa fick vi, så vi är nöjda och glada. Nästa dag begav vi oss till Jinja och Kingfisher Safaris Resort och poolbadning och paradisleverne (utlovat av Richard). Och vilket paradisleverne sen!
Palmerna vajade i vinden och dofterna av nyutblommade exotiska växter letade sig upp i våra näsborrar. Natten tillbringades i riktiga sängar med riktiga kuddar i ett rum utan dörr till toaletten.
Morgonen därpå vaknade vi upp taggade upp till knoppen för en dags forsränning i Nilen. När vi tagit oss till Adrift och blivit uppdressade med flytväst, hjälm och paddel var det dags att kliva ned i den uppblåsbara båten och ge oss ut på Nilen. Först blev det genomgång av alla faror och icke-faror med tillhörande adrenalinkick. Och sedan bar det av! 31 km lång färd hade vi framför oss och 13 forsar att överleva, var av ett var ett vattenfall på 3 meter. Elin hade lite problem med guidens instruktioner, och hoppade ur båten när guiden utropade get down (vilket innebar att vi skulle satt oss ned på golvet i båten). Vid lunchen, som var på en ö i mitten av färden, tänkte Ellen och Nathalie att de skulle passa på att vrida ut sina tröjor från vatten, och fotograferna passade på att föreviga detta tillfälle till den cd med bilder som alla kunde införskaffa sig efter dagens slut. Efter lunch var det en lugn färd på ca 25 minuter, då vi passade på att bada ganska mycket, och kissa i vattnet. Dock upptäcktes efter ett tag att den engelsman som satt i en av båtarna förstod svenska då hans mamma var svensk och han hade således förstått när vi förklarat vår urinering i Nilens vatten.
Efter en hel dag i adrenalinets tecken begav vi oss tillbaka till Kingfisher för mat och sömn. Dagen efter befann vi oss i olika tillstånd, och de flesta var röda från topp till tå. Vi satte oss i bussen och begav oss till Mbarara, vilket enbart tog oss 10 timmar. När vi kom fram blev vi hjärtligt välkomnade av våra afrikanska vänner med kramar och mat.
Nästa morgon var det dags för nya äventyr, vi skulle nämligen färdas till Bunyony. Vi visste inte riktigt vad detta skulle innebära mer än lite roliga aktiviteter. Vi åkte i riktningen sydost och det tog oss ca 5 timmar att anlända boendet. Vi hade en otrolig utsikt över en stor sjö och kunde vya berg som gränsade till Kongo och Rwanda. Vi samlade oss och beställde lite mat för att sedan lyssna på vad stället hade för aktiviteter att erbjuda. Det var båttur, båttur till pygmé byar och vandring som kom upp som förslag, alla nappade på de två första förutom Markus och Devon som även nappade på det tredje förslaget. Vi antog första aktiviteten på eftermiddagen och fick höra om b.la punishment island och ecaulyptus ön. Det var en behaglig tur och vi somnade gott efter ännu mer mat när vi var tillbaka.
Dagen efter var det dags för båtturen till pygmé byn och alla satt ganska förväntansfulla i båten. Dock uppfylldes inte alla dessa förväntningar utan vi åkte därifrån med en hel del eftertankar, både positiva och negativa. Men sammanfattningsvis hade vi en bra vistelse i Bunyony och vi kände oss alla laddade att åka tillbaka till Mbarara för att komma in i lite rutiner. Bussturen tog endast 4 timmar denna gång och vi besökte en trevlig restaurang när vi anlänt Mbarara. Efter maten var alla laddade att skriva lite mail till sina nära och kära så vi begav oss till ett internet café. Så om ni fått något mail känn er speciella!!!!
Nu skall vi sova för att orka gå upp tidigt imorgon då vi skall visa våra dans moves för hela Mbarara city tillsammans med våra afrikanska klasskompisar (något ni antagligen inte hade velat missa).
Håll er uppdaterade kära läsare, för äventyret fortsätter…
You know you love us! XOXO
tisdag 5 januari 2010
Välkommen till vår blogg!
Nu bär det snart av mot Uganda. Mission Outlook åker iväg på sin Afrika-resa den 8:e januari och här på bloggen kan ni följa våra fantastiska upplevelser!
Mission Outlook är en kurs som är förlagd på Viebäcks folkhögskola utanför Nässjö. Vi är 11 elever som deltar i detta års studier som är ledda av kursledare Richard Lindberg. Vi har under höst-terminen studerat mission och kultur förståelse, bibelkunskap, lärjungaskap, ledarskap m.m. Nu är det dags att sätta prov på alla våra kunskaper då vi åker iväg till Uganda för att dels studera vidare med afrikaner men även åka ut på olika projekt.
Första veckan kommer vi att vara i huvudstaden Kampala för att testa på Ugandas vilda aktiviteter så som Rafting, Safari m.m. Efter dessa äventyr beger vi oss ner till Mbarara där vi kommer bo och studera tillsammans med ca 20 afrikanska ungdomar (ev. 2 från USA).
Det kommer antagligen bli en väldigt spännande resa för oss alla och därför vill vi dela med oss av våra upplevelser med er även där hemma genom denna blogg, så håll er uppdaterade.
Mission Outlook är en kurs som är förlagd på Viebäcks folkhögskola utanför Nässjö. Vi är 11 elever som deltar i detta års studier som är ledda av kursledare Richard Lindberg. Vi har under höst-terminen studerat mission och kultur förståelse, bibelkunskap, lärjungaskap, ledarskap m.m. Nu är det dags att sätta prov på alla våra kunskaper då vi åker iväg till Uganda för att dels studera vidare med afrikaner men även åka ut på olika projekt.
Första veckan kommer vi att vara i huvudstaden Kampala för att testa på Ugandas vilda aktiviteter så som Rafting, Safari m.m. Efter dessa äventyr beger vi oss ner till Mbarara där vi kommer bo och studera tillsammans med ca 20 afrikanska ungdomar (ev. 2 från USA).
Det kommer antagligen bli en väldigt spännande resa för oss alla och därför vill vi dela med oss av våra upplevelser med er även där hemma genom denna blogg, så håll er uppdaterade.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)